TRINAS OCH SARAS RESA TILL RUMÄNIEN

Januari 2007 Egentligen skulle vi sova i Stockholm natten mellan onsdagen och torsdagen men då vår värdinna låg däckad i hög feber och lunginflammation bestämde jag och Trina oss för att vi är tillräckligt unga (OK ungdomliga) för att spendera natten på Arlanda som riktiga backpackers, så vi intog varsin obekväm soffa och sov relativt gott i några timmar. Klockan fem stapplade vi stela och trötta (och betydligt mindre ungdomliga) ner till caféet på terminal 5 för en kopp kaffe för att sedan checka in och ge oss iväg. Efter två blåsiga flygturer landade vi flera timmar senare i Bukarest och blev hämtade av Sara Turetta för vidare resa till Cernavoda. Efter en god måltid ramlade vi i säng vid halv nio på kvällen för en god natts sömn. I Saras lägenhet hade vi sällskap av två underbart busiga små monster som kommer att bli adopterade i Italien Hela fredagen spenderade vi i hägnet. Vi träffade flera av hundarna som redan ligger på hemsidan och gjorde en rad nya bekantskaper. Som alltid förälskar man sig i massor av hundar. Själv föll jag handlöst för ljuva Leona, vackra och stolta Kato samt sociala och trevliga Nana. Tre hundar som legat länge på hemsidan men som jag tror försvinner lite i mängden. Jag hoppas att de snart finner sina hem för det är tre hundar som verkligen skulle göra sina ägare lyckliga. Vi träffade även yrvädret Elvis, kramgoa Xerxex, busen Billy, försiktiga Cilla och många fler. Vi hann även med att träffa 17 nya hundar: Felix, Monza, Edward och Agnes Felix, Monza, Edvard och Agnes som alla tagits om hand av Tania, en kvinna vars hundar tidigare sponsrats med mat och veterinärvård. Då det blev förbjudet att äga mer än två hundar i staden där hon bodde anställde Sara henne i hägnet för att för att rädda hundflocken från den masslakt som följde på beslutet. Tania och hennes 17 hundar flyttade således till hägnet och flera av dem är nu aktuella för adoption i antingen Sverige eller Holland. Vlad, Serghei och Adela Vlad, en riktigt lurvig godisgris som nyfiket nosade runt och gärna gosade och pussades. Sergei är en liten charmig korv med korta ben och lång kropp. En glad och lekfull herre! Adela, en liten men tuff tjej som gärna vill vara nära, hon njöt otroligt när Trina kliade henne på huvudet. Garbo, Anda och Cleo Vi träffade även tre vackra och intelligenta tikar: Garbo, Anda och Cleo. Garbo är en stillsam dam som älskar att bli klappad. Anda, en raggig skönhet som gärna vill gosa. Hon var väldigt lugn och ganska försiktig men vi tror oss ana en busigare sida som nog kommer fram när hon flyttar till en egen familj. Cleo, dagens mest intelligenta och självständiga hund som nog skulle trivas i en familj som vill aktivera och träna. Mia, Cristina och Diana Cristina, en vinthundsliknande tik som gör allt för godis. Mia, en glad och social tik som blir alldeles till sig när man börjar klappa henne. När vi tar fram godis kan hon både sitta fint och stå på bakbenen bara vi ger henne godis. Diana, en svart tik som först tycker att vi är lite otäcka men som slappnar av när vi tar kontakt och som till sist ger Trina pussar över hela ansiktet. Martin, Mauro, Desdemonda och Jessica Brorsorna Martin och Mauro, två riktigt sociala och gosiga herrar, vars tredje bror redan bor i Sverige. Samt två mindre tikar, Desdemonda och Jessica. Desdemonda är en liten tik med annorlunda utseende som bott länge i hägnet och Jessica är en liten glad och social tik vars svans går konstant. Hon tar genast kontakt och trivs utomordentligt när vi lyfter upp henne. Efter en lång dag med massor av hundar la vi oss tidigt och när jag blundade såg jag fortfarande hundar framför mig. Lördagen ägnade vi åt att åka runt och titta på olika saker. Vi började med en snabb tripp till det fattigaste området i Cernavoda. Så fort vi klev ur bilen kom en liten, smutsig, svart tik framspringandes och ville bli klappad. Efter samtal med en flicka fick vi reda på att tiken inte har någon ägare och vi tog med oss henne till hägnet för kastrering, vaccinering och förhoppningsvis adoption. Sedan visade Sara upp soptippen med alla dess hundar, situationen där är svår att hantera för hundarna är otroligt skygga och därmed svåra att fånga in men man gör sitt bästa för att fånga in äldre valpar och gravida tikar för kastrering. Tack vare bedövningspistolen som Hundhjälpen samlat in pengar till har arbetet på soptippen och i Medgidia underlättats avsevärt. Så blir det dags för dagens höjdpunkt: äntligen ska vi få träffa våra hästar! Det är ett tiotal hästar som bor på Valis gård, alla räddade från olika hemskheter. Två av dem sponsras av faddrar i Italien och en av faddrar i Monte Carlo. Våra egna hästar, Cora och Ceasar, är fortfarande skygga och det är bara Ceasar som kommer tillräckligt nära för att få en sockerbit. Hos Vali har hästarna det riktigt bra. De strövar helt fritt kring gården och betar på dagarna och går sedan in i stallet för natten. På gården bor även en åsna som kom strövandes en dag och helt enkelt blev kvar i hästflocken. Under januari och februari kommer vi att ta med hästtäcken och grimmor till hästarna så att de inte ska frysa när det blir riktigt kallt. Varken hästtäcken eller grimmor finns att köpa i Rumänien och Vali skrattar gott när vi berättar att man ofta rear ut föregående års färger i Sverige - som så många gånger förr konstaterar vi att kontrasterna mellan våra länder är stora. Cora och Ceasar Dagens sista stopp är inte lika roligt, vi sätter nämligen kurs mot Calarasi och hägnet där. Föreståndaren för hägnet är minst sagt nyckfull och Sara vet aldrig om han kommer att vara samarbetsvillig eller inte när hon kommer på besök. Den här gången har han dock ringt upp henne för att be henne ta hand om några hundar. Jag och Trina strövar runt på egen hand medan Sara förhandlar med föreståndaren. Situationen är inte så illa som vi befarat, endast en hund är svårt skabbangripen men hennes skrik när de andra kommer åt hennes skinnflådda hud skär i hjärtat på oss. De andra hundarna går hårt åt henne och vi inser att det inte kommer att dröja länge förrän hon blir dödad av dem. När Sara kommer tillbaka och säger att den sjuka tiken ska följa med oss redan idag är det svårt att hålla tillbaka tårarna av lättnad. Hon har även förhandlat sig till några av de andra, mest utsatta, hundarna samt att hon ska få komma och sterilisera och göra abort på de tikar som är med valpar. De bestämmer ett datum och vi håller nu tummarna för att det som bestämts ska hållas när man åker dit i veckan. På vägen hem plockar vi upp en vacker terriertik som räddats av Adrian, en av dem som hjälper Sara i hennes arbete. Söndag och dags för hemresa, Trina går upp redan vid två på natten för att åka tillsammans med alla hundarna till flygplatsen medan jag själv får dra mig ända till sju på morgonen. Veterinärkontroll, incheckning, röntgen av burarna, boardning, två flygresor, tullkontroll och så får jag äntligen lämna över mina hundar till förväntansfulla ägare. Förutom våra åtta hundar har även tio rest till Holland och fyra plus en katt till Italien den här helgen - ingen dålig helg för hägnet i Cernavoda! Full av intryck och upplevelser sätter jag mig på bussen hem och missar nästan hållplatsen då jag är djupt försjunken i mina tankar. Sara Jepsson Webmaster