HUNDHJÄLPEN BESÖKER ITALIENSKA HUNDHÄGN
Vid Hundhjälpens besök i Milano de sista dagarna i oktober, hade vi förmånen att få besöka fyra olika hundhägn samt ett hem för katter. Staden Milano som "äger" alla hittehundarna utom ett antal som ägs av olika djurskyddsorganisationer, lägger ut vården av dessa djur på kontrakt. Det finns såväl privatpersoner som djurskyddsföreningar som innehar dessa kontrakt. Med en given summa pengar per hund/per dag uppstår givetvis ett tryck att hålla kostnaderna nere, vilket givetvis kan urarta i dålig hundhållning (dåliga hygieniska förhållanden, otillräcklig mat etc). Kommunen utvärderar dock regelbundet dessa kontraktsinnehavare och det har hänt att sub-standard anläggningar förlorat sina kontrakt. Vi blev mycket positivt överraskade av flera hundhägn, som trots stor volym hundar var välskötta, hundarna i gott skick och personalen vänlig. Dessutom sågs på samtliga ställen flertalet volontärer som hjälpte till kring hundarna. Men - vi ska börja i rätt ände:
	Milano Stads Hundhägn Detta är ett genomgångshem för de upphittade hundarna samt administrativ central för efterlysningar och förfrågningar. Här förs också registret över chipsmärkta hundar. Hit kommer alltså alla hundar som hittats lös-springande. Många ( 40 % ) kan tack vare sitt chip omedelbart returneras till ägaren. Övriga kvarstannar på hägnet upp till en månad, registreras som "hittehund" samt genomgår hälsokontroll och får eventuell vård. Hägnet har plats för 48 hundar. För varje hund förs en journal som uppdateras dagligen. Veterinär finns på plats dagligen. Hundarna har små boxar på 8 kvadratmeter med såväl inne- som ute-del. Promenader företas inte, men hundarna kan leka i små trädgårdar på området. Enligt bestämmelserna måste hunden stanna här i minst 10 dagar för att ge den eventuelle ägaren en chans att lokalisera hunden. Därefter får den direkt adopteras bort eller placeras i ett annat hägn där den eventuellt kan komma att leva hela sitt liv. Enligt Diana Levi som eskorterade oss här vid vårt besök är den "typiske" hunden av schäfer eller rottweiler-karaktär. 800-900 hundar passerar årligen.
	Casa Russo Casa Russo är ett privat hundhägn straxt utanför Milano, ägt av Christina Russo. Det här är ett stort hägn med ca 300 platser. Vi möttes vid grinden av en enorm mastiff men blev "godkända" och fick passera. Mastiffen var inte det enda enorma, straxt därefter stötte vi på tre feta damer (från matbordet räddade Vietnamese Pot-Belly Pigs). Christina visade vänligt oss runt i hägnet som bestod av långa längor där hundarna bodde två eller tre tillsammans i avgränsade boxar. Här fanns såväl ute- som inne-del. Hägnet var prydligt och välskött, hundarna i gott hull. Intresset för oss besökare var enormt, nosar stacks fram genom alla boxgaller och skällandet var öronbedövande. Det var både chockerande och hjärtskärande att se denna stora mängd fina hundar - som ingen ville ha. En stor del av hundarna var renrasiga, vanligtvis ganska stora och med betoning på schäfer och rottweiler-typ. Här fanns även gula labradorer i mängd och t.o.m. en St. Bernhard. Volontärer kom och gick, gosade med hundarna samt gick på små promenader. På Casa Russo bor f.n. Mozart och Biancina tillsammans i en box med utsikt över den lilla gårdsplanen vid entrén. Här kommer också flera av Hundhjälpens hundar att vistas i väntan på sin resa till Sverige. I skrivande stund har Benji och Sara fått en fristad här.
	Dimensione Animale ROH I den lilla förstaden Roh besöktes ett hägn för hemlösa katter (här bodde också två hundar). Detta hägn drevs liksom hundhägnen med hjälp av bidrag från kommunen. Under vårt besök kom även en privatperson på besök med vad vi tyckte verkade vara en liten donation. Upphittade skadade eller sjuka katter vårdas här i en liten byggnad medan friska katter strövade runtomkring i den stora "bur" som utgjorde hägnet. Dessa katter var givetvis tillgängliga för adoption. Några katter höll till i närheten men besökte hägnet för mat och lite "prat". Här träffade vi Paula, Doriana och Roberta, tre damer som ägnade all sin fritid åt "sina" katter. Vi berättade om katt-situationen i Sverige och dryftade gemensamma problem över en kaffekopp.
Hundhägn X I Milanos utkant ligger Hundhägn X drivet av en privatperson. Vi namnger inte detta hägn eftersom det skulle kunna försvåra ev, "friköpande" av hundar i framtiden. Härifrån har vi hämtat våra skyddslingar Benji och Sara. Detta hägn är enormt med sin kapacitet på 900 hundar. Boxarna var små och fuktiga, ofta smutsiga. Här såg vi för första gången hundar med sår som lämnats obehandlade, smutsiga och toviga hundar. Vi fick inte fotografera inom anläggningen och erbjöds heller ingen rundvandring. Kommunen är starkt medveten om problemen relaterade till detta hägn men ägaren har "höga kontakter" och har hittills lyckats få sitt kontrakt förnyat. Hundhägn X visar tydligt avarterna med ett system som fördelar pengar efter antalet hundar ( per hund ) även om detta system fungerar bra på andra ställen. Här har man ett enormt antal hundar, fler hundar - fler bidrag, lägre standard - mer vinst.
Hundhjälpen besökte ytterligare ett välskött hägn med 80 platser, men djurskyddsföreningen som drev detta var känsliga för publicitet. Här klappade vi ett 20-tal pitbulls varav flera såg ut att vilja äta upp oss ( det gäller att göra ett djurvänligt intryck även om knäna skakar ibland ).