EN "ARBETSDAG" I CERNAVODA

Denna morgon följde vi, Linda och Agge alltså, med hundfångarna Mihai och Marcel på ett arbetspass. Den huvudsakliga uppgiften består i att fånga eller ta emot hundar för kastrering vid kliniken. Sedan dessa hundar även märkts i örat utplaceras de igen där de infångats. Märkningen består numera av en färggrann plast-tag som fästs i ena örat. Noggrann dokumentation förs över dessa hundar och avrapportering till stadens myndigheter sker regelbundet.

Sara tillsammans med de två hundfångarna, Mihai och Marcel

Här har en hund fångats in vid soptippen

Hundar som kan infångas genom lock och pock är en enkel match. Övriga skjuts av Mihai med bedövningspistol, varpå hunden somnar inom några minuter. Det är då viktigt att man inte söver den i ett område där den kan komma till skada innan den infångats. Varhelst man träffar på omärkta hundar fångas dessa in. Finns människor i närheten tillfrågas dessa om ägare till hunden finnes, i så fall måste denne ge sitt samtycke. Vi stötte på fall där ägaren blankt motsatte sig kastrering trots alla övertalningsförsök, en del uppträdde väldigt hotfullt. Flera, främst kvinnor, var dock positiva och lovades hunden åter inom några dagar. Den största problematiken fanns i rom-områdena. Misären och de sociala problemen var enorma. Barnen ville dock gärna fotograferas och vi "fick" hålla i ett flertal av deras hundar som de ville ha med på bild.

En gata i slummen

Nästa anhalt var i ett bostadsområde där en vänlig kvinna hade ringt efter hjälp. 3 moderlösa hundvalpar höll till bland några sopcontainers. De hörde inte till området, utan antogs vara resultat av en ny trend, folk från näraliggande områden dumpar nattetid oönskade djur i Cernavoda. Två valpar gick lätt att få ta i men den tredje var inklämd i bråte mellan två containers. Mihai fick praktisera lite akrobatik för att rädda den. Kvinnan som var en djurvän var väldigt glad över att valparna fick hjälp och försökte sig på en knagglig konversation på engelska med oss. Innan vi körde vidare passade vi på att samla ihop pappkartonger kring några affärer. Dessa används vid kliniken som underlag i valparnas burar.

De två första valparna var lätta att fånga in

Mihai är akrobatisk och räddar den tredje valpen

Alla tre valparna är räddade

Ett bostadsområde

Agge samlar tomkartonger

Så kör vi vidare och ser magra och eländiga hundar skymta förbi. En kvinna vinkar in oss (vår bil är välkänd) och visar sin svarta hund som verkar sjuk. Efter en hastig undersökning vid vägkanten får den följa med till hägnet för vård. Vi stannar till en stund och pratar med Cristina, en ung flicka som ber om hjälp. Hon sköter om 5 gatuhundar utanför sitt bostadshus, ger dem mat och kelar med dem. Hon kommer att flytta från staden för att studera och är förtvivlad över att lämna hundarna vind för våg. Sara Turetta lovar att personalen regelbundet kommer att mata hundarna och när plats i hägnet finns, hämta in dem dit en efter en. Cristina är mycket tacksam. Hennes val står nu mellan veterinärs- eller ingenjörsstudier.

Cristina med sina fem gatuhundar

Vi får ett telefonsamtal från grannstaden Medgidia, 20 km bort. En kvinna ber om hjälp för sin sjuka katt. Vi åker dit för att hämta den men får i lägenheten en chock. I en smutsig tvårummare finns ca 20 katter och 5 hundar. En enkel kvinna som älskar djur ser som enda sättet att skydda dem att behålla dem inomhus i lägenheten, vilket tyvärr också överensstämmer med verkligheten. På gatan i stadens centrum är de dödsdömda, då kommunala hundfångare arbetar i denna stad. Hon utlovas regelbunden hjälp med djurmat och kattsand, i syfte att förbättra situationen för djuren. Den sjuka katten åker med till hägnet och en hund med en gammal fraktur ses om. På vägen tillbaka till hägnet nås vi av ytterligare ett telefonsamtal och hämtar då upp en nyligen trafikskadad hund med bakbensfraktur.

En sann djurvän som bor med sina 20 katter och fem hundar i en tvårumslägenhet

Efter en sen men god middag tar Sara oss med på "kvällsrundan". Vi stannar vid stadens hamn och matar hundarna som håller till där. När vi parkerar bilen verkar området öde, men så fort vi prasslar med foderpåsarna hörs tassljud från alla håll i mörkret och de hungriga hundarna kommer rusande. Vi strör ut torrfodret i högar. Sara pekar ut två hundar som hon med tiden planerar att sätta in i vårt adoptionsprogram, en tik och en hane, båda kastrerade vid kliniken, båda söker genast kontakt med oss. Vi sitter kvar medan hundarna äter liksom vi gjort varje gång vi serverat mat till gatuhundar. Vänder vi ryggen till sjasar folk bort hundarna och tar hem maten till egna grisar och höns.

Dagen avslutas med matning av hundarna i hamnen

Kanske kommer någon av dessa hundar få ett hem i Sverige i framtiden