TRINAS RESA - SOPTIPPEN I CERNAVODA

Efter en tre timmar lång tågresa från Bukarest så mötte Sara mig på stationen i Cernavoda på fredag förmiddag. Under tågresan hade jag en livlig diskussion med en jurist från Bukarest. Vi diskuterade allt från Rumäniens framtid till feminism. Han ville träna på sin engelska vilket i sig även var bra för mig. Han tyckte att arbetet vi gjorde med hundarna var bra. Han hade hört talas om Sara Turetta och hennes arbete. Det var intressant att prata med honom, det gjorde tågresan mindre tråkig. Landskapet utanför tågfönstret var platt med en massa solrosfält. Har aldrig sett så många hästar och vagnekipage bli omkörda av nya Audi och Mercedesbilar. Verkligen kontrasternas land. Tågstationen i Cernavoda var bara en perrong eller rättare sagt en gång med plattor. Sara körde mig till sin lägenhet i Cernavoda. Där lämnade vi min väska och for iväg till hägnet. Det var väldigt spännande att få se hägnet. Det var välskött och fint. Vi stannade bara där en kort stund eftersom Sara ville visa mig soptippen och den mobila kliniken i grannbyn Medigidia.

Soptippen var ingen vacker syn. Det var inte så många hundar just nu eftersom det var mitt på dagen och ca 30 grader varmt. Ett gäng romer var där och sorterade ut plast. Man har inte som i Sverige returplast utan man slänger allt på ett ställe och sen sortera, samlar och säljer romerna det. Flera familjer bodde på soptippen. Sara berättade att de finns nästan 600 hundar där. De är väldigt svåra att fånga eftersom de är helt vilda. De har en bedövningspistol som de använder men sopptippen är omgiven av skog så det är svårt att hitta hundarna. Man behöver en bedövningspistol till eftersom den man har används även i den mobila kliniken. En ny bedövningspistol med tillbehör kostar ungefär 100 Euro. Kanske dax för en liten insamling. Efter besöket på soptippen åkte vi till Medigidia och den mobilakliniken. Det besöket kommer jag att skriva om i en annan reseberättelse.

Sara och jag besökte soptippen igen på lördag kvällen. Då var det lite svalare och väldigt många fler hundar var framme. (Bild 70-78 ej 77 igen). Tycker att bilderna beskriver mer än vad jag kan med ord. Det var fruktansvärt där. Det var hundar överallt och lukten från soptippen var hemsk. Barn sprang om kring och lekte på sopporna. Men värst var ändå att se alla dessa hundar.