Då var det äntligen dags för mig att åka till hägnet och hämta hem hundar. Jag har funderat länge och mycket om jag skulle göra detta eller inte och till slut kommit fram till att det skulle jag göra och nu var det dags som sagt.

Först hämtade jag ut burarna från förvarningen och checkade sen in och lämnade ifrån mig dem på specialgods och så var det iväg. Resan till Milano gick fort och väl där var det inga problem att hitta men tiden var lite seg då flyget var försenat så jag var på Milano flygplats i SEX timmar!
Därifrån till Bukarest gick ännu fortare. Skönt att det äntligen hände nåt.

Så var jag framme i Bukarest mitt i natten, hämtade burarna på bandet gick ut och där var Andrea och hennes man Christian och mötte mig. Inne på flygplatsen såg jag två hundar springa och det verkade inte störa någon utan der verkade få vara där, självklart glömde jag ta kort på dem men de var fina och såg välmående ut Burarna låstes in på en vet. mottagning för deras bil var för liten för dem. Efter detta åkte vi till ett liten gulligt pensionat som var jätte fint med stor säng och platt tv.

Jag blev hämtad nästa morgon av en man som jag naturligt vis inte kommer ihåg namnet på (jag och namn) Med i bilen var ett par från Italien, Aurora och kommer inte ihåg hans heller De var i Rumänien för att hämta tio små hundar från Transsylvanien. Detta var deras andra resa. De var jättetrevliga och pratade hela tiden.

På vägen dit såg vi en hel del hundar på vägarna men ingen såg jätte bedrövlig ut tack och lov värst var det att se de små valparna springa vind för våg och Väl framme i Hägnet blev vi "utskällda av hundarna" och så dök Lili upp och så började vi gå runt och hälsa på alla hundarna som alla skulle fram och hoppade på en. Ett "misstag" var godis i fickorna Fanny som där kallades för Foxi tog mina handskar och bet och slet i dem men det var inga problem att få dem tillbaka.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi gick runt i alla inhägnader och hälsade på alla hundar som så klart ville fram och ha uppmärksamhet. Det fann såklart några som inte vågade utan bara kollade på oss på avstånd.
Lili gav mig all info jag ville ha och berättade om alla hundarna men det är svårt att komma ihåg allt eftersom det blev så mycket på en gång och jag är bra på att blanda ihop saker.

Det var mycket lortigt i Hägnet och även jag efter en liten stund jag såg ut som jag rullat i lera

Efter ca sex tim av klappande, kliande, gosande och mysande och kaffe, jätte gott föresten så var det mörkt och dags att åka till lägenheten. Det kändes svårt att lämna hundarna igen eftersom man så gärna vill att alla ska få ett eget hem och få känna trygghet, kärlek och värme.

Ute:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inne:

Lili & Dana

Lilis pojkvän hämtade oss och vi stannade och handlade på vägen till lägenheten och hon följde med mig upp för det är så många dörrar i den trappen Jag tog en behövlig dusch och åt lite då var klockan ca åtta så jag hoppade över att sova eftersom jag skulle bli hämtad vid elva. Istället gosade jag med världen goaste katt.
Så blev jag hämtad av ännu en namnlös person och vi åkte tillbaka till Hägnet och lastade de nybadade hundarna och så åkte vi de 16 milen (jag tror det var 16 mil) mot Bukarest.

Där hämtade vi upp Andrea och så åkte vi mot flygplatsen där hundarna skulle över i sina flygburar som först skulle sättas ihop. Sen gick vi för att leta efter Astrid som varit där ett par timmar och väntat på oss.

Efter det så skulle hundarna i burar vägas och checkas in och då tycke den som gjorde det att det var för tungt och då skulle allt göras om igen Sen var det dags att röntga burarna och då ska de tas isär igen och hundarna ska ur (trist moment) och de blev så glada för att sedda bli instoppade igen (det tror jag det inte alls tycke var roligt) Efter det blev de omhändertagna av tullgubbarna. Lilla Leilla satt i väska med mig och var super cool och gosig Jag sa hejdå till Andrea, min namnlösa chaufför och Astrid och gick in nästa koll där Leilla skulle ut ur väskan igen för att sen ner i den igen. Då var klockan sex och mitt plan skulle gå kvart över.
Flygningen gick fort och bra förutom luftgropar i mot slutet av flygningen och det är alltid lika läskigt tycker jag tänkte på hundarna i burarna och hoppades det skulle gå bra med dem.

Milano flygplats och Leilla skulle ur igen och tillbaka och ni kan väl gissa vad hon tyckte om det Vi satt och gosade en timme som gick fantastiskt fort och så bar det av till Stockholm äntligen och jag hade handen i kabinväskan hela tiden och hon låg så snäll under hela flygtiden lillagumman

Framme och jag gick jag och frågade vart mina vovvar skulle komma och då gick en mycket trevlig man och hämtade dem på en vagn och jag höll på få en svart vovve från Malaysia med mig också. Tullen nästa och jag lyckades pricka in den suraste gubben i tullen så klart, han granskade passen och pappren "med lupp" gnällde lite och så men jag log bara mot honom hela tiden så jag tror han smälte lite kanske.
Skanningen gick fort och lätt men vovvarna ville ju så klart bara ur och lilla Leilla skulle ur och i igen i väskan som hon förmodligen vid detta laget hatade.
Ut genom tullen och mot de förväntansfulla nya mattar och hussar. Så äntligen fick älsklingarna komma ut ur burarna som de suttit i ett lägre tag och alla var så pigga och glada och verkade mycket nöjda med det som skulle bli deras nya familj. Passen delades ut och så drog sig alla iväg efter fotograferingen.

Detta var min resa som jag gärna gör om igen och jag rekommenderar "alla" att göra denna om ni känner att ni vill, det är mycket intressant och nyttigt.

Carina