På flygplatsen väntade Marius och Andrea med de fem hundarna – Albus, Xenia, Babs, Moses och Geoff – som Sara skulle ta med till Sverige. Geoff skulle åka med Sara i kabinen och de övriga var fördelade två och två i burarna. Nu var det dags för lugnande medel och Andrea tog fram flaskan och pipetten. Det gillade inte Albus, som delade bur med Xenia (numera Java) och rök ihop med henne. Snabbt ut med grabben och en diskussion startade om hur hundarna skulle omfördelas i burarna. Det enades efter ett tag om att låta Xenia dela bur med småglina, Moses och Babs, som numera tilltalas med förnamnet – Alice. Geoff var åskådare i sin lilla röda plastbur ovanpå en av de andra burarna. När Albus fått ny, egen bur passade han på att tömma blåsan i den och även göra det stora – utspritt i buren. Ut med Albus igen för rengöring av buren. Då fick jag den stora äran att hålla i och lugna ner honom. Det blev en puss av honom till tack.
När alla papper var klara och Andrea betalat så bar det i väg till säkerhetskontrollen. Ut med hundarna och upp med burarna på bandet för kollning. In med hundarna och så iväg till ombordlastning. Vid säkerhetskontrollen mötte vi en tjej som hade med sig en hund och två katter som hon skulle ta hem till Finland. Tufft och uppmuntrande att se att det finns andra som brinner för samma sak.

Efter ommöbleringen.

Efter avskedsceremonin bar det iväg till nästa flygplats. Där var ett par som skulle ta 14 hundar till Nederländerna. Tre från Cernavoda och resten från ett annat hägn. Så där blev det ett stort sammanträffande mellan alla inblandade. Andrea blev tilltalad av en man som stod och såg på, och det visade sig att han arbetade för en tysk organisation som också tog hundar från Rumänien. Intressant tyckte vi. Nåväl, hundarna skulle nu fördelas i fyra stora burar och en för kabinen. Bl.a. var det en mamma med sex valpar som skulle med. Valparna fick tutta sin mamma lite innan hon placerades i en egen bur. Det var tvunget då det blev ett himla hallå när de var tillsammans. När allt var färdigpusslat blev det fem burar och en kabinbur! Tack och lov så var deras flygbolag lite flexibelt idag och dessutom så känner ju Andrea och Marius nästan all personal på flygplatserna.

Pusslandet med burarna.

Hundar som höll till vid flygplatsen. En av våra sa Andrea när hon såg den röda flärpen i örat.

När allt var klart där och burarna släpats bort (inga vagnar på den här flyplatsen inte) kunde vi äntligen ta oss till Cernavoda. Först släppte vi av Andrea vid en bensinmack där hennes man skulle hämta upp henne. Vid macken träffade vi en hund med plastflärp i örat, som visade att den var kastrerad. Inte Cernavodas färg den här gången. Andrea fiskade snabbt fram Eukanubapåsen hon fått av holländarna och hällde ut minst ett kilo av den på en mur. Men icke, den här jycken var kräsen. Kulorna fick vara. Jag försökte mata med handen men den gick inte på det heller.
När Andrea blivit hämtad for Marius och jag i tystnad vidare. Ja, vi var tysta alltså – vi hade inget gemensamt språk. Radion spelade först svängig folkmusik sedan blev det discodunk resten av resan. Ungefär halvvägs möttes vi plötsligt av en vägg av dimma. Man kanske såg tjugo meter framför sig. Marius dammade på som tidigare och vi körde om bilar i rasande fart, även en ambulans med blåljus. Vägen är ju förstås tvåfilig så det var väl ingen större risk, tror jag. Det var dimma ända fram till Cernavoda.

Väl i Cernavoda körde vi in på en gård där det dök upp en grabb med nyckeln till lägenheten, efter att Marius tutat lite lätt. Vilket nätverk! När man inte förstår språket känner man sig som ett litet barn som bara hänger med på allt som föräldrarna bestämt.Sedan äntligen var vi på väg till lägenheten. Marius följde med upp och lyste med en ficklampa på dörrlåset så att jag kunde låsa upp.

Sedan var det tack och godnatt och vi bestämde på något sätt att han skulle hämta mig klockan sju följande morgon på parkeringen utanför. Klockan var halv fem och det var kolmörkt ute och då fick jag ju inte gå ut. Så det var bara till att stanna i lägenheten. Som tur var hade jag inhandlat lite förnödenheter på första flygplatsen som jag nu dukade upp för att äta en lättare måltid. Fast först rensade jag kattlådorna som stod i köket och bjöd sedan katterna på mitt flaskvatten. Efter måltiden ringde jag hem och rapporterade. Fram med boken, som var riktigt spännande även den här gången. Sen lite gullegull med ena katten i soffan samtidigt som jag tittade på ett reseprogram på tv – på engelska. Äntligen fick jag sedan gå och lägga mig, jag skulle ju upp kl 5, svensk tid. Men inte kunde jag sova. Dessutom låg den andra katten i sängen hos mig. Den mådde inget vidare. Den varken åt eller drack.

Köket i lägenheten

Gulliga Alfie med längtande kompisar.