Denna resa startade på Kastrup för transport upp till Arlanda. Väl på Arlanda så hämtade jag ut burarna på Effektförvaringen och checkade in dem med destination Bukarest (via München). Resan gick planenligt och jag landade i Bukarest lite efter midnatt. Andrea och Christian mötte upp mig på flygplatsen och vi gick ut till deras bil. Jag måste ju erkänna att när jag såg deras Opel (modell mindre) så undrade jag hur vi skulle få plats med burarna i deras bagageutrymme. Eftersom de dessutom hade sin hund Bianca med i baksätet och vi var 3 personer som skulle åka så var bagageutrymmet enda alternativet. Efter att vi vänt och vridit på burarna ett tag och när vi tömt bagageutrymme så lyckades vi med detta konststycke och kunde stänga bakluckan med inga extra millimetrar till godo. Vi kunde nu starta den sista deletappen med destination Cernavoda. Efter 2,5 h bilkörning så var vi framme och vid halv fyra tiden på morgonen så kunde jag till slut checka in i lägenheten. Efter att varit på resande fot sedan middagstid dagen före så kändes det rätt så bra att Andrea och Christian inte skulle hämta upp mig förrän kl. 10.00 på förmiddagen för att åka till hägnet. Jag tänkte att det blir ju ändå rätt så många timmar där.

Vid 10-snåret så blev jag upphämtad och vi gick tillsammans till hägnet från lägenheten i ett fantastiskt vinterväder, vindstilla, solen sken från en klar himmel och 7-8 minusgrader. Väl framme så möttes jag av en massa utskällningar från våra fyrbenta vänner. Jag hade blivit förvarnad av Linda att det var extremt många hundar i hägnet just nu och jag kan bara konstatera att så var det. Enligt uppgift så är det närmre 500 hundar just nu mot planerade 250 hundar.

Pernilla hade skickat med fotoalbumen på våra hundar som jag skulle ge till personalen på hägnet. Jag kunde konstatera att det blev mycket uppskattat även om jag inte förstod ett smack av vad de pratade om men med tanke på allt tjoande, ståjande, igenkännande av hundarna, skratt, huvuden på sned, leende etc... - så var det ingen tvekan om att de tyckte det var roligt att se hur bra deras hundvänner har fått det.

Efter att ha tittat individuellt på några hundar som ska in i det svenska adoptionsprogrammet så hade det gått ett par timmar av dagen och jag tänkte gå in i de olika inhägnaderna för att kunna ta fler bilder även på de hundar som stod längre in i de mindre inhägnaderna. Tyvärr så hann jag inte vara mer än en kort stund i ett av de större hägnen eftersom personalen var klara med dagens arbetsuppgifter och skulle hem. Det var inte lämpligt att jag själv stannade kvar i hägnet med tanke på den höga stressnivå som hundarna hade redan från början p.g.a. det stora antalet hundar som är i hägnet nu. Min närvaro som främmande individ för hundarna triggade dessutom upp deras stressnivå ytterligare ett snäpp. Det var rätt så mycket smågruff mellan hundarna under tiden jag var där – jag märkte tydligt att det var min närvaro som framförallt utlöste detta.

Jag fick istället några timmar som jag kunde strosa runt lite i Cernavoda och se de hundar som gick fritt. Jag måste säga att jag blev positivt överraskad hur dessa hundar verkade må. Jag såg ingen som mådde dåligt på något sätt. Det kan bara betyda att Save the Dogs organisationens (och vårt bidrag via Hundhjälpen) insatser bär frukt Enligt Andrea och Christina så fanns det flera tusen hundar i Cernavoda som levde som gatuhundar när programmet startade (jag tror hon nämnde 6000-7000 hundar) och idag så finns det 500-700 hundar – där det stora flertalet är kastrerade.

Tidigt på måndagsmorgonen startade hemresan. Jag hämtades upp av Andrea och ”ordinarie” taxichaufför (som jag i skrivande stund glömt namnet på) och de tre utvandrarna – Dalila, Blondy och Isidor. Resan till Bukarest flygplats gick också helt smärtfritt. Hundarna lastades om in i sina transportburar och de fick lugnande medel. Väl inne på flygplatsen så blev det lite väntan på att checka in hundarna, de skulle vägas och få sin ”hemresa” betald. Andrea som kände flera av flygplatspersonalen lyckades att få ett kraftigt rabatterat pris för hundarnas hemtransport vilket innebär att mer pengar kunde gå till hundarna som står kvar i hägnet. Efter att hundarnas burar genomlysts i säkerhetskontrollen (dock utan hundar) så var det dags att ta farväl av våra rumänska hundvänner.

Även flygresan till Arlanda gick planenligt. Jag gjorde en dubbelcheck med gatepersonalen i München att hundarna hann med att bli omlastade till Arlandaflyget, vilket jag fick ett OK på. Väl framme på Arlanda så återstod det bara att vänta på hundarna och att gå igenom tullkontrollen. Alla papper var i sin ordning och det gick väldigt smärtfritt genom tullen. Det var otroligt spännande att gå de sista metrarna efter tullkontrollen till dörrarna till ankomstområdet. Där stod det tre spända och förväntansfulla hundägare till tre nya fyrfota svenskar. Det var nog ett och annat öga som blev lite tårfyllt när de nya mattarna såg sina fyrfota vänner i burarna. För egen del så får jag också erkänna att jag blev lite rörd av att få denna möjlighet att lämna över dessa individer till sina nya hem. Lycka till nu med era tre fantastiska nya hundar och låt allting ta sin tid så att de kan anpassa sig till sitt nya hem efter sina förutsättningar. Sist men inte minst, låt hundarna vara hundar. Ge dem mycket kärlek och ömhet men tänk på att er främsta uppgift är att vara ledare för er nya hund – då kommer de att anpassa sig fortast och ni får harmoniska hundar som trivs med er och ni med dem.

Lycka till!!!
Johan

Sean i pose