Jag hade tyvärr ingen kamera, så några bilder blir det inte men min berättelse...

Jag hade väckning 03.10 på tisdagen, sedan mötte jag Anna på Arlanda, som var snäll och kom och hjälpte mig med burarna. Efter lite tjafs om övervikt kom jag iväg med två burar av tre.
När jag hämtade ut burarna i Rumänien såg jag att den ena var helt sprucken. Jag försökte fråga någon vart jag skulle gå, men fick inget riktigt svar, så jag bestämde mig för att vänta på dem som skulle hämta mig. Jag visste att de skulle bli lite sena för att de hade skickat hundar till Italien ungefär samtidigt, från ett annat flygfält. Efter ca två timmar kom Andrea och Marius, vi reklamerade den trasiga buren och sen åkte vi.

Efter ett stopp på en bensinmack för att köpa lunch for vi mot Cernavoda och hägnet. Det var en lång och varm bilresa. Vid 18-tiden var vi framme och jag blev visad runt av Lily. Det var skönt att träffa någon som kunde bra engelska och vi satt och pratade ett bra tag. Vid 21-tiden blev jag skjutsad till lägenheten, där jag träffade de två mycket lekfulla katterna, Bella och Tom-Tom (mor och son, har jag för mig). Jag kokade en kopp te och sov sen gott.
Nästa morgon kom Lily och hämtade mig. Hon skulle ta nya bilder och filmer på några hundar och jag försökte hjälpa till. Det var Dixon, Coralie och Patty. Jag träffade också Jemima, Corina, Caper, Bambina, Adela och Alba. Blev särskilt förtjust i Dixon, Caper och Alba. Hälsade också på Shaws ståtliga syskon, som var jätteglada så fort man närmade sig inhägnaden. Aladdin och Sean var också mycket trevliga och så hittade jag mina favoriter; ett underbart syskonpar som finns i det holländska adoptionsprogrammet. De var väldigt olika till sättet, och jag hade kunnat stå och titta på dem hur länge som helst när de lekte! Jag hälsade förstås också på åsnorna. En hade nyligen fått ett föl, helt ljuvligt med sina vingliga ben och enorma öron...

Vid 18-tiden kördes jag till lägenheten av Lily och hennes pojkvän. Jag hade ju hört att man alltid går ut och äter med någon, men det blev inget. Lily hade haft en våldsam huvudvärk hela dagen, så det kanske var därför. Dessutom hade jag tydligen den enda nyckeln till lägenheten, så jag kunde inte gå någonstans ifall Andrea skulle komma dit senare. Då jag trott att vi skulle gå ut och äta, hade jag inte köpt någon mat, men kylskåpet var fullt, så till slut gjorde jag några smörgåsar och tittade på tv med katterna. Andrea dök upp sent, efter någon borgmästardebatt.
Nästa morgon på väg till hägnet började Andrea plötsligt skrika och då såg jag att det hade varit en trafikolycka där en häst blivit påkörd. Den låg på vägen och en polisbil stod bredvid. Jag såg att den sparkade med benen några gånger, sen var den stilla. Andrea ville att vi skulle ta en annan väg, hon ville inte se. I hägnet var alla mycket upprörda och särskilt Adriana grät. Medan passen ordnades och hundarna lastades gick jag och tog farväl av mina favoriter.
Marius körde till flygplatsen. Jag hade varit rädd för att jag skulle gråta hela tiden jag var i hägnet, men det var först när bilen började rulla därifrån som alla känslor och tårar kom. För den döda hästen, för alla hundarna jag inte kunde ta med mig och för alla djur som har eländiga liv. Man kan bara beundra dem som orkar kämpa i det landet för de har verkligen så mycket emot sig! Jag satt och stirrade ut genom mitt fönster, Marius sa ingenting, det var väl inte första gången någon bölat där...
Trots några totalstopp i trafiken kom vi fram i tid och efter den obegripligt krångliga incheckningen var vi iväg hemåt, både hundarna och jag.

Johanna