Tar flyget 08:15 här hemifrån Landvetter upp till Arlanda. God marginal tills nästa flyg ska bära av från Stockholm. Ner till effektförvaringen för att ta med flygburar inför resan, lastsäkrar dom och så bär det av upp för att checka in. Det gick rätt smidigt till! Burarna lämnades in vid specialgods och sedan bar det av mot Italien. Väl där så var det väldigt lång väntetid innan planet till Bukarest skulle gå. Men efter några sega timmar så bar det av igen.

När man väl var framme i Bukarest hade klockan hunnit dra sig mot halv ett på natten. Jag möttes upp av Kristian(stavning?) Andreas man. Vi mixade in burarna i bilen hans och sedan bar det av. Vi tog inte in på något Bed & Breakfast utan det bar direkt av till Cernavoda i natten. Vi pratade lite om allt möjligt i början av resan men sedan blev jag tyvärr för trött för att hålla mig vaken. Riktigt kraftig dimma var det under början av bilfärden också, tror aldrig jag har varit med om något så kraftigt för det var inte speciellt många meter som du såg framför fordonet. Vaknade iallafall igen lite innan den första av dessa pampiga broar som man har sett på så många bilder från Cernavoda trakten. De är riktiga ordentliga konstruktioner! Sedan av in på en lite mindre väg och så var man alldeles strax i Cernavoda. Såg ju aldrig så speciellt mycket av stan men den verkade mycket mindre än vad jag föreställt mig. Kort sträcka efter att man kommit in i stan så var man i området där övernattningslägenheten var. Klockan var ca. 03:00 lokal tid när man väl var framme så skickade ett sms till familjen om att man var framme och sedan, duns! Så sov man som en stock.

Jo glömde berätta i förra inlägget. Väldigt charmig katt som även bodde i lägenheten vid tillfället. Den var mycket pratglad, väldigt social och kelen. När jag la mig så hoppade den upp och la sig tillrätta på min bröstkorg. Fick flytta lite på den efter ett tag dock, lite svårt att sova med en spinnande katt så nära.

Nästa morgon så gick jag och Kristian upp vid halvnio tiden. På med kläderna och så bar det av mer eller mindre. Hade med mig mina arbetsbyxor och dom fick åka på under besöket i hägnet. Vi stannade bara vid en affär på vägen till hägnet för att köpa lite frukost. Vet inte hur vanligt det är i Rumänien men väldigt charmigt med just denna var at det mesta köptes över disk. ,Efter att ha köpt lite frukt och bröd så bar det av igen, förbi Kommunal huset, in på en lite mindre gata och inte långt efter det så visade sig en väldigt bekant byggnad, det gamla övergivna sjukhuset. In på en liten lerig väg exakt innan sjukhuset, rundade hörnet på byggnaden och då, så var man äntligen där.

Möttes av ett nästan öronbedövande skällande när man steg ut ur bilen men man vande sig rätt fort och hundarna lugnade väl ner sig efter ett litet tag också. Kom in innanför porten och möttes av ett gäng glada vovvar. Några av dom: Fanny, som var en väldigt sprallig och glad vovve, Nova, helt underbar! Väldigt fin personlighet och gamla goa Bilbo. Det märktes att han tyckte att det var lite väl stökigt med alla andra hundar som sprang runt hela tiden. Han låg helst under bordet och tog det lugnt. Men han är verkligen en jättefin liten personlighet Bilbo. När man lockade på honom och när han sedan "hittade" en så var det som att han blev helt överlycklig. Riktigt tryckte och lutade sig mot en. Ja han är för fin den lilla gubben! några andra vovvar ute på lilla gården var Vali, Obi var också ute lite kort, någon relativt ny svart/vit liten vovve som jag tror hette Isabell(Inte helt säker dock). Jättetrevlig och snäll men inte aktuell för någon adoption än. Förmodligen varit med om en trafikolycka eller något, svansen har dom fått operera bort och nummer 2 fungerade inte heller riktigt som det skulle.

Träffade Lili och övriga personalen på hägnet. Hade lite pratstund med Lili(jättetrevlig människa)sedan så började hon att visa mig runt på hägnet. Började med några mindre kennlar med lite yngre hundar som var på utsidan. I en av dom så var bl.a. Lady Di! Sedan så gick vi in igen och Lili visade mig själva kliniken och runt i byggnaden och alla "patienterna". Allt från riktigt unga valpar till riktiga pensionärshundar.

Sedan gick vi runt och in lite på baksidan av byggnaden. Stötte där på en jätterar vit liten tik som inte verkade vara så gammal. Adriana och hennes man hade gjort i ordning någon liten lokal maträtt. Fick testa ett litet smakprov! Såg ut som någon sort köttbullar som man la på en bit bröd, riktigt gott faktiskt. Så det tackade man så mycket för!

Så skulle Lili börja visa mig runt i dom lite större kennlarna. I den första stötte man på flera bekanta vovvar. Bl.a. Miranda, André, Angelica, Aladdin. Såg Serghei och Edward i en kennel som låg exakt intill med tak. Lite småstökigt var det allt, visste inte riktigt vart man skulle fota eller vilka hundar som man skulle hälsa på. Men goa och glada var dom iallafall(nästan)allihopa. Gick vidare in i nästa stora kennel. Där var det bara så gott som stora hundar! Lili berättade att hundar som var nya på hägnet brukade få komma in i denna kennel först.(Hade jag för mig iallafall!) Märker nu lite i efterhand att vissa vovvar lyckades man inte plåta trots att man träffade dom. Rodrigo var ju bland annat en. Hälsade bara på han genom staket men märktes verkligen att han var en riktig mysvovve. Riktigt pressade sig mot staketet när man stack mellan händerna och klappade. Synd som sagt att man inte fick några bilder på han, underbar vovve. Stötte även på Kirsi lite kort men inga bilder på henne heller! In i den sista av dom stora kennlarna, såg inte så många bekanta vovvar i den men i dom mindre lite runt om såg jag bl.a. Pete och i en annan Betsy och Codochia i en.

Sedan var det ut igen och kolla på kennlar som var lite på utsidan. I en av dessa så var Dingo. Vovven hittad med hel trasiga bakbenet ni vet. Han ser ju inte så speciellt stor ut på bilderna som är upplagda på STDs hemsida. Men jag förvånades lite över hans storlek, hade föreställt mig att han skulle vara mycket mindre. Lili berättade att han klarade sig väldigt fint på tre ben. Men temperamentsmässigt så kunde han vara lite till och från berättade hon tydligen. Han kunde ha sina bra och dåliga dagar. Men denna dag så verkade han vara på rätt bra humör. Svansen vajade lite och han var framme vid staketet och hälsade på både Lili och mig.

Sedan så var det dags att stoppa lite i sig. Lilli bad en av hägnets hundfångare åka iväg och köpa pizza.(Jag och namn snälla hjälp mig vad heter han på M?) Efter ett tag så var han tillbaka igen jag och Lili gick in på ett kontor för att äta. Hade trevligt, pratade om allt möjligt, mitt jobb, hennes studier, om situationen i Rumänien ja nästan allt mellan himmel och jord. Linda berättade innan för mig om det var någon vovve man väldigt gärna skulle vilja hälsa på så kunde man fråga. Jag ville ju väldigt gärna träffa Anita som är största personliga favoriten här just nu. Och det gick fint! Hon var inne i ett hägn med många yngre hundar och var väldigt lätt att det blev slagsmål om uppmärksamheten berättade Lili. Fast Anita var tydligen högsta hönset i denna kennel hörde jag.

Kort efter vi hade ätit så var det en från personalen som gick i den kenneln och bar ut Anita till innegården. Så jätteförtjust verkade hon faktiskt inte vara att bli buren! Först så skulle det ju nosas runt lite och kolla in vilka andra hundar som var inne på gården. Men efter ett litet tag så kom hon över för att hälsa och kolla in oss människor också. Verkligen en jättetrevlig vovve! Väldigt lugn, inte så speciellt "gå påig" utan efter att ha tagit kontakt så kom hon gärna över och lät sig klappas och klias med. Hon gick bra med dom andra vovvarna som var inne på gården och lekte runt lite med Fanny ett tag. Men lite dominant mot dom andra hundarna märkte man att hon kunde vara. T.ex. satt och klappade henne en gång så kom Fanny också och ville ha uppmärksamhet och då blev hon lite små sur. Hade en väldigt "cool" personlighet tycker jag Anita. Och nu är man väl bara ännu mer såld än innan. Hoppas att man kan få till något!

Alina

Resten av dagen spenderade jag så gott som inne där på gården någon gång en liten tur utanför hägnet. Alina och Romano var några av dom vovvar som man stötte på utsidan. Fick några bilder på Romano, verkade inte alls vara rädd, viftade på svansen men höll ändå lite avstånd. Det var ju just typiskt att man skulle glömma allt hundgodiset i lägenheten. Lilis sambo kom över lite kort och då var även Lilis hund Bella med i bilen. En go och glad Boxertjej. Lili skulle åka iväg för ett kort tag, skulle kolla något med hennes mamma. Så gick mest inne på gården under tiden och gosade med alla vovvarna.

När sedan hon och sambo var tillbaka så hade det hunnit bli mörkt och några av personalen hade redan gått hem. Då bar det tillbaka till lägenheten igen efter en väldigt spännande och trevlig dag på hägnet. Det första jag gjorde var att se till att katten hade mat ta av sig dom skitiga kläderna borsta tänderna och pang!!! Så sov man igen! Klockan var ändå bara 18:00! Var i hägnet ca. mellan 09:00 till 17:00, väldigt glad över att ha fått så mycket tid till det, men så mycket att "insupa" under den tiden att, en eller två dagar till hade man gärna stannat om det hade vart möjligt. Som så många andra har skrivit som har flugit, det är verkligen speciellt och verkligen ett bra minne för livet jag vill mycket mer än gärna flyga några gånger i framtiden också.

Hade ställt alarmet på min mobil till 23:00 även om man skulle börja åka vid 00:30 tiden. Men jag kan vara lite slö i starten så det var väl bara bra för då var man lagom pigg när det väl la av. Men sedan så bar det av han på M som körde igen. 16mil till Bukarest för att plocka upp Andrea på vägen och sedan körde vi till flygplatsen. "Lasta om" hundarna i flygburarna och ge dom lugnande. Sedan checka in dom det hela gick väldigt fint Andrea fixade det mesta av det hela, var bara några papper som man behövde skriva på.

Så tog man farväl för denna gång och så bar det själv av. Jag sov i stort sett hela tiden under flygningarna hem, men kände mig vaken igen på Arlanda. Vovvarna var pigga och glada igen när man hämtade ut dom, så bar det av till tull och det gick ju fint som sagt och sedan ut till blivande familjer och jourfamiljer.

Jonas