Jag kom fram på dagen på fredagen men vi virrade runt i rusningstrafik i Bukarest efter att ha hämtat upp hundfoder så vi kom inte fram till Cernavoda för än vid sju eller åtta på kvällen.
Jag delade lägenheten med en volontär från Italien som var jätte trevlig. Lili kom och hämtade mej på morgonen på lördagen och så tog vi bussen till Medgidia.
Hon hade ringt till alla där i förväg för att berätta att "the mother of Sonia is here". Först åkte vi till några containrar och jag fattade inte varför först, men sen förklarade Lili att det var där dom hade hittat Sonia.

Alina var jätte sjuk men hade väntat med att åka hem till jag kom dit. Det första jag såg var en ganska mullig Moa med sonen Gabriel. Dom kom direkt fram och ville ha gos. Det fick dom ju så klart men Moa kom lite i skymundan eftersom Gabriel var så ivrig.
Här springer Lili och leker med mor och son. Moa tog för övrigt alla chanser hon fick att gosa och få lite kärlek och jag hade henne oftast sittande på mina fötter medan hon tittade upp på mej.

Harry bodde där också och delade "bur" med Cornelia. Så himla söt och go vovve. Harry var verkligen urmysig kan jag tillägga så den familj som väntar på honom kommer att bli mycket nöjda och lyckliga.
Den hund som verkligen stal mitt hjärta var Mark som var bunden där. När jag gick fram till honom lyste han upp och studsade av glädje.

Sen stog han och bara njöt av att bli klappad och pussade på mej. De andra hundarna närmade sej och jag ville inte att det skulle bli bråk så jag gick därifrån. Då var det som att ljuset i hans ögon släcktes och han blev så ledsen. Jag gick tillbaka några gånger för att klappa lite på honom men till slut klarade jag inte av att han blev så förstörd när jag gick så jag gick inte dit mer.
Han är en underbar hund!!!! Att träffa honom var det bästa och det svåraste med hela resan för mej.

Lilla Gimli var också i Medgidia och lekte och busade med Gabriel. Han var jätte söt och en riktig kelgris. Kunde inte bestämma sej för om han hellre ville kela eller leka. Så han sprang fram och tillbaka.

Här försöker han äta upp min hand....
Inga fanns där också och satt i en bur inne i kliniken. Medgidia var överfullt just då och det var ont om plats. Hon var också en av dessa hundar som det knep i hjärtat när jag såg. Hon pressade sej mot gallret och stog still för att bli kliad. Hon försökte pressa ut nosen genom gallret för att slicka mej på handen. När jag gick så stog hon vara kvar och svansen slokade och hon såg så hjärtskärande ledsen ut.

Sedan åkte vi tillbaka till Cernavoda för att gå till hägnet där.
Öronbedövande skällande och hundar som trängdes för att titta vem som kom.

Här har vi Pedro som hade fått ett sår i ljumsken som läkte dåligt.

Dingo, som Lili ville att jag skulle träffa. Just den här dagen var inte en bra dag och vi kunde inte komma i närheten av honom.

Här ser man Fanny och en jätte gullig vovve som heter Izabell. Det är den svart vita hunden. Hon är inte med i något adoptionsprogram eftersom hon inte har någon kontroll över sina behov. Dom säger att det inte är något fysiskt problem utan att det antagligen beror på stress, men det är ju inte många som skulle vilja ta hem en sådan hund.

Här är André. Han var jätte mysig och funkade bra med dom andra hundarna.

Här ser man lilla Albin och i bakgrunden skymtar man Aladdin.

Lili ville att jag skulle få träffa Gaia så vi gick till ett lite hägn som fanns på baksidan av kliniken. Hon blev hur lycklig som helst när vi kom in och ena sekunden började hon busa med oss och andra tryckte hon sej mot oss för att gå gos och kel.

Här gosar hon och Lili. Hon sa till mej att hon inte vet vad hon ska ta sej till när Gaia blir bokad och får åka till Sverige. Det måste vara
svårt för dom som jobbar där. Dom fäster sej vid hundarna och sen åker dom till ett annat land. Men dom är ju glada för hundarnas skull...
Sedan ville Lili visa mej en massa hundar som hon hoppas kunna övertala Trina till att ta med i vårt adoptionsprogram.

Den svarta hunden i mitten heter Micki och alla hundar hon visade mej efter honom som var svarta var tydligen syskon till honom.

Det här var en så himla charmig och söt hund men jag kunde inte få nått bra kort eftersom hon var mindre än de andra i boxen. Hon hoppade upp och ner som en kanin för att nå upp att pussas.

Efter allt detta var det dags att gå hem till lägenheten för att sova lite. Marius skulle hämta mej vid 02.00. Jag försökte sova men det var svårt. Det var så mycket att tänka på och så fylldes natten med ljudet av skällande hundar utanför.
När jag nästan hade somnat kom en av katterna som bor i lägenheten och bet mej i handen. Så det blev inte många timmars sömn innan jag skulle åka till flyget.
Det var en intressant och jobbig resa. Det var ofta jag tänkte "åh om dom bara hade mer resurser så kunde de socialisera fler hundar eller bygga fler hägn eller rädda fler från gatan eller...... ja listan är oändlig.
Jag kommer definitivt att åka tillbaka och försöka hjälpa till på det sätt som man kan. Vad ska man annars göra? Vad vore livet utan våra underbara rumänska glädjespridare???!!!!
Kan tillägga att när Sonia hade hälsat mej välkommen hem helt utom sej av glädje så nosade hon på mina kläder som jag hade haft på mej i hägnet. De låg i tvättkorgen men hon drog ut dom på golvet och undersökte dom noggrant med raggen rest.
Hon kanske kände var jag hade varit....

Sofia