Jag kom till Bukarest vid tretiden i onsdags. Laurentiu plockade upp mig och körde mig till Bed & Breakfast Flowers. Han skulle iväg till en debatt om djurskydd i Rumänien på TV. Jag gjorde inte så mycket på kvällen i Bukarest.
På torsdags morgon blev jag hämtad kl. 9 av Laurentiu tillsammans med Les Ward från Skottland. Les arbetar för ett företag som sponsrar Save The dogs. Han var i Rumänien och besökte de organisationer de sponsrar. Vårt jobb den här dagen var att visa honom vad STD gör. Vi åket först till Medigidia och tittade hägnet där. Les är en väldigt trevlig man och vi hade bra diskussioner om hur de kan hjälpa oss. Efter besöket i hägnet där åkte vi till fängelset där den mobila kliniken är varje torsdag. Man kastrerar och vaccinerar alla hundar som är där.

Vi fick även träffa militärens och polisens hundar som finns där. Jag fick inte fotografera där. De hade en massa schäfrar där och några antollska herdehundar. De används för att vakta fångarna. De var i ett väldigt gott skick. De kan bara hanteras av en person, då de är tränade att vakta och spåra upp fångar som försöker rymma. En av deras tuffaste hundar fick jag träffa, en anatollsk herdehund. Han kastade sig mot staketet så fort vi kom nära. Jag satte mig på huk och pratade lite gulligt med honom. Då la han sig ner och blev alldeles fjantig. Mannen som sköter honom blev alldeles paff. Han hade aldrig sett honom göra så mot någon annan än honom. Det kom fram senare att de enda kvinnor hunden hade träffat var mig och Alina veterinären, så det var inte så konstigt. Men söt var han, hunden alltså.

Efter det så åkte vi till Cernavoda och visade runt Les där. Jag hann träffa Nova, Vali, Obi och Fritz. Jag tog lite bilder på hägnet till Les. Han var imponerad av hägnet och hundarnas skick. Han jämförde med andra hägn som han hade varit i norra Rumänien och i Bukarest. Så jag hoppas att hans företag vill ge mer pengar.

Efter Cernavoda så åkte vi till Calarasi. Man hade stoppat avlivningarna samma dag eftersom man ska fira staden. Vi besökte hägnet först som den galna gubben har. Där var det ungefär som vanligt, en massa hundar. Vi levererar mat till honom nu varje vecka. Tyvärr får vi inte åka dit med den mobila kliniken på 3 månader efter som det är karantän där. Hundarna såg ut att må bra där, vi bistår honom med mediciner och liknande som behövs.
Vi var där i ca en halvtimme, därefter åkte vi till stället där de avlivar hundarna (jag kommer att lägga upp bilder på det under dagen). Det fanns inga hundar där nu. Stället ligger vid en fabrik, väldigt undangömt så att man inte ska hitta det. De blev lite sura över att jag fotograferade, men till slut så fick jag göra det. Det var ett hemskt ställe att var vid, man kände döden hänga i luften där. Vi alla 3 kändes oss väldigt nedstämda och uppgivna när vi åkte därifrån. Man känner sig så maktlös. Men jag tror att våra protester faktiskt påverkar människorna där. Det är en stor debatt i media nu om hur de behandlar djur i Rumänien nu och fler och fler människor börjar förstå att resten av EU inte tycker att det här är ett bra sätt att lösa problemet på. Så fortsätt att väcka opinion, ni gör ett viktigt jobb.