NOSEN OCH DET KÄNSLIGA LUKTSINNET Luktsinnet är det viktigaste sinnet för hunden och så oerhört mycket bättre än vårt eget. Hundens nos har 220 miljoner luktsinneceller medan vi människor har cirka 5 miljoner. Det är dessa luktsinneceller som gör att vi kan ta upp dofter. Det finns idag ingen teknisk utrustning som är lika känslig och effektiv som hundens nos. Det är av den anledningen hundar utbildas till att hitta dofter som annars är svåra att upptäcka, t ex narkotika, bomber, minor, mögel i hus, röta i telefonstolpar etc. Varje gång hunden är ute på rastning eller promenader så känner den miljardtals olika dofter. Hunden har ett alldeles utomordentligt luktminne så när den väl identifierat en doft så ”sparar” den doften i sin hjärna. Nästa gång hunden träffar på doften så känner den igen den och behöver inte bry sig märkbart om den igen. Därför bör man inte som hundägare bli otålig om hunden vill dröja kvar och nosa på en doftfläck lite längre eftersom det troligtvis är en ny doft som den vill undersöka och lägga på minnet. Den känner direkt om det är en främmande hund som har passerat, dess status och kön eller om grannens tik löper osv. Man bör också känna till att då hunden får ny mat som den aldrig tidigare har smakat, så är det doften på denna som är viktig, inte hur den smakar. För att hunden ska få chansen att utnyttja en liten del av sitt enorma luktsinne så bör vi låta hunden göra flera aktiviteter där den får användning av sitt luktsinne. Bland annat så kan man göra mycket enkla spår som hunden får träna sig i. Även om hunden enbart ska vara familje- och sällskapshund så är spår – och sökövningar en viktig mental motion och stimulans. Ett enda litet kort spår kan jämföras med en långpromenad. Man kan använda sig av godis när man lägger sitt första träningsspår. Bind först upp hunden. Man startar genom att krafsa eller trampa upp lite i marken på utgångsplatsen och sedan går man ett spår på cirka 25-50 meter och lägger en godisbit med en meters mellanrum. Spåret ska vara rakt första gången eftersom det är lättast och det ska ligga så att hunden har vinden i ryggen. Gå i en cirkel tillbaka så att doften av ”utspåret” och ”tillbakaspåret” inte blandas ihop. Låt spåret ligga en stund, högst tio minuter första gången och visa sedan hunden var det börjar och låt den leta sig fram med hjälp av nosen. För att markera för hunden att det är en övning kan man ha en särskild sele och/eller en långlina som man sedan alltid använder då man lägger spår. Linan bör vara 15 meter lång. Meningen är att hunden ska arbeta självständigt framför dig.. Sedan snålar man in på godiset och lägger det med allt längre avstånd samtidigt som man gör spåret svårare genom att gå några krokar eller svängar, kanske runt ett träd, buske eller större sten. Så småningom kan man helt ta bort godiset under spåret. Det räcker med att någon gått spåret och att man vid spårets slut lägger något attraktivt, lite godis eller en kär leksak, kanske en pipleksak, en kamptrasa, en boll etc. En naturlig stegring av svårigheten är att lägga ett längre spår och du kan också göra spåret äldre allteftersom. Att gå spåret med vinklar (svängar) gör det förstås också svårare. Öka svårighetsgraderna successivt efter hundens förmåga och intresse. Man kan låta hunden spåra olika saker som man har ”tappat” i skogen eller att leta reda på någon familjemedlem som har gömt sig. För varje gång hunden hittat det borttappade ska den naturligtvis ha mycket beröm. Att lära hunden leta efter kantareller är också populärt. Kantareller har en doft som skiljer sig från övriga lukter. Alla hundar kan lära sig och det är en kul och lönsam aktivitet för hela familjen. Det brukar anordnas kurser på klubbar över landet. Detta är några övningar som man kan göra utomhus. Givetvis kan man även låta hunden göra sökövningar och nosarbete inomhus, leta godis eller roliga saker. Det krävs inte mycket utrymme till det. Vi kan gömma godis under t ex mattkanten men också över golvnivån beroende på hundens räckvidd, på tvärslåer mellan bords-och stolsben, på soffkanten på golvlister, på fönsterbrädet, på badkarskanten, på handtag till skåpsdörrar och lådor. Ju mer omväxlande, desto mer arbete och skoj för hunden. Börja med att gömma i ett rum för att kanske senare utöka till flera rum. Hunden arbetar så länge den orkar och slutar sen av sig själv. Gör det inte för svårt i början. Man kan försvåra uppletande av föremål genom att låta hunden leta efter ”tråkiga” saker, som nyckelknippa, plånbok, vante etc. Lägg en attraktiv godisbit under föremålet i början. Beröm så fort hunden hittat föremålet (godisbiten). Ta senare bort godisbiten under föremålet och beröm från handen i stället precis när hunden har hittat det den letat efter. Glöm inte att också använda röst och kroppsspråk när du ger beröm! Boktips: Min bästa vän av Marie Hansson Aktivitetsboken av Memea Mohlin Kantarellsök med hund av Anders Hallgren/Marie Hansson