HUDPARASITER LÖSS är vanliga hos hund och framför allt då under vårvintern. Lössen lever på sitt värddjur under hela sin livscykel och den kan överleva utanför värddjuret i 1-2 veckor. Löss är lätta att upptäcka för både gnetterna (äggen) och lusen syns med blotta ögat. De orsakar klåda och hittas framför allt på huden under och bakom öronen. De krälar omkring. Löss bekämpas i regel med vanliga antiparasitära schampon. Baden måste upprepas en till tre gånger beroende på angreppets svårighetsgrad med cirka 10 dagars mellanrum. Löss smittar i regel vid direktkontakt men även genom borstar eller liggplatser. Sanera hundens omgivning och tvätta kuddar och filtar i minst 60 grader. LOPPOR Det är vanligt att hundar angrips av kattloppor, Ctenocephalides felis, medan hundloppan, Ctenocephalides canis är något ovanligare och framför allt förekommer i södra delarna av landet. Hundar kan också angripas av loppor från fåglar, grävlingar och igelkottar. Loppor hoppar. Loppor finns huvudsakligen i djurets omgivande miljö, där de kan klara sig mycket länge. Äggen kan överleva och utvecklas i mer än ett år utanför värddjuret. Loppornas larver lever i mattor och golvspringor. När sedan den fullbildade loppan är klar, hoppar den tillbaka på sin värd och suger blod. Det betyder att bostaden och eventuellt hundhus måste saneras mycket noggrant vid loppangrepp och glöm ej bilen! RÄVSKABB orsakas av kvalstret Sarcoptes scabiei som tillhör liksom fästingarna, spindeldjuren. Kvalsterhonan borrar sig in i de övre lagren av huden och lägger 20-40 ägg, som kläcks efter 3-5 dagar. Larverna genomgår ett ytterligare stadium innan de blir vuxna, vilket tar 8-17 dagar. Sjukdomen utvecklas under cirka tre månader. Angreppen börjar i regel på huvudet eller kring halsen. Kvalsterhonornas inträngande skapar irritation i huden, vilket leder till att djuret kliar sig och på så sätt sprider infektionen vidare. Kraftig ihärdig klåda är det dominerande symtomet vid rävskabb. De infekterade områdena torkar ut och pälshåren lossnar. Den blottlagda huden förtjockas. Utan behandling blir pälsen allt mer gles och huden sårig. Vanligt är att skabb behandlas med Ivermectin som ges i regel i injektionsform 2 - 3 gånger med 10 dagars mellanrum. Detta medel ska inte ges till hundar av collieras. Rävskabb anses vara mycket smittsam och hundar kan smittas genom direktkontakt med redan smittade djur och indirekt genom att skabbkvalstret har överlevt en kortare tid på platser där infekterade djur, räv eller hund, har vistats t ex att hunden har rullat sig där skabbrävar har legat. Vanligast är dock att hundarna har smittats av andra hundar. Uppsök alltid veterinär om hunden har drabbats! Räv, hund, varg och lodjur kan drabbas av rävskabb. Det finns hundar som har blivit av med rävskabb och den fruktansvärda klådan genom såpbad. Misstänker Du att hunden har drabbats eller om det finns rävskabb i närheten kan du bada hunden i grönsåpa i förebyggande syfte. Blöt hunden och schamponera in den med grönsåpa så att det löddrar ordentlig. Skölj därefter rikligt med ljummet vatten. Torka hunden! Gör om proceduren efter någon dag. Man märker direkt om hunden blir av med klådan. Såpan kan också i vissa fall hjälpa mot eksem och andra hudåkommor. MJÄLLKVALSTER, även kallat kaninskabb är ett kvalster som lever i/på hudens yttre skikt, framför allt bakre delen av ryggen och förorsakar mjällbildning och viss klåda. Mjällkvalster ses vanligen hos valpar. Det kan behandlas med vanliga ohyreschampon. Parasiterna kan dock överleva i miljön utanför hunden under lång tid. DEMODEX, hårsäckskvalster, 0,5 millimeter långt, förekommer framför allt hos mycket unga hundar från cirka 6 månaders ålder men även hos gamla djur och då gärna lokalt t ex på tassarna. Symtomen hos unga djur är kraftigt håravfall, måttligt kliande hudförändringar framför allt i ansiktet, hårlöshet runt ögonen och kring nosen samt på läppar och ytteröron och på de främre underbenen. Demodex behandlas för närvarande med utvärtes preparat som innehåller amitraz som är mycket effektivt vid lokala angrepp-