www.hundhjalpen.se



LISA

Lisa levde ett eländigt liv på gatan i Cernavoda, ständigt utsatt för faror i form av trafiken, elaka människor och brist på mat. I samband med kastrationsprojektet som bedrivs togs hon till hägnet. Man upptäckte då vilken snäll och trevlig hund hon är , och beslöt att försöka finna ett permanent hem för henne.

Lisa är en ca 5-årig tik. Hon är mycket vänlig och mjuk, söker kontakt efter att ha pejlat in om besökaren verkar vara en snäll människa. Lisa är glad och lekfull och skulle älska intressanta promenader. Vi söker nu till Lisa ett tryggt hem där hon får bli en uppskattad familjemedlem. Lisa, som föredrar människor framför andra hundar, bor gärna som ensamhund, eller då tillsammans med en till karaktären snäll hund.

2008 mars: Nu har Lisa varit här i lite mer än fem månader (hon kom till Arlanda 2007-10-19), och allt har gått över förväntan!

Dagarna innan jag hämtade henne på Arlanda var jag oerhört nervös för att det skulle bli alltför svårt att hantera hennes eventuella rädslor, att hon inte skulle komma tillrätta osv osv. Jag har visserligen växt upp med hund i familjen, men Lisa är den första hunden som jag ensam varit ansvarig för, så det var väldigt nervöst. Men Lisa har visat gång på gång att jag inte hade någon anledning till oro.

Hon tog glatt emot köttbullarna och vattnet hon fick på flygplatsen, och jag fick bevis på hennes nyfikenhet redan i bilresan hem, då hon spanade på alla bilar vi mötte under resan hem till Västerås.

När vi kom innanför dörren till min lägenhet tittade hon genast upp på mig och viftade snabbt på sin lilla svansstump som för att säga "så nu bor jag här, toppen!"

Jag misstänker att Lisa har bott i en familj även tidigare, för hon har inte reagerat särskilt på någonting inomhus (förutom trapphuset, som var väldigt läskigt i början). Kopplet var t.ex. från första dagen associerat med något bra, och hon pussar glatt på det varje gång jag tar fram det för en promenad.

Jag har en katt sedan tidigare, Mr Snuggles, och till en början var han långt ifrån överförtjust över det nya tillskottet till vår lilla familj. Han var rädd för Lisa, som var väldigt kaxig mot honom, och han undvek henne genom att gå uppe på bokhyllor, skrivbord och den stora tv-hyllan. Det hände dock att han ramlade ner (han har lite dålig balans för att vara katt) eller var tvungen att gå ner för att komma till maten eller till lådan, och då var Lisa genast där och bet och skällde på honom. Jag var väldigt orolig i början och trodde att de aldrig skulle komma överens, men efter tre veckor så var de helt plötsligt (över en natt) bästa vänner. Nu sover de tillsammans i sängen och leker de som galningar varje dag. Mina vänner som kommer hit på besök tycker det ser ut som att de slåss på blodigt allvar, eftersom både klor och tänder är med i leken, men jag som vet hur det var när det var på allvar ser att det bara är lite kärleksfullt syskongnabb.

Lisa "pratar" en hel del, särskilt när hon njuter (som när man kliar henne) och när hon leker med lilla Mr Snuggles eller andra hundar. Hon är också väldigt pussig och slickar på det mesta: folk hon möter, andra hundar, mig, kopplet, Mr Snuggles, osv. För övrigt är hon oerhört social och trampar av glädje varje gång jag får besök, och det bästa som finns är att ligga mellan två personer i soffan, så att båda kan klappa henne.

Nyår var väldigt jobbigt, eftersom vi bor i ett område där det smälldes väldigt mycket både före och efter nyårsafton, vilket skrämde Lisa väldigt mycket. Dagarna runt nyår, när det smällde som mest, ville Lisa inte gå ut alls när folk hade börjat smälla och därmed kom hon bara ut en gång om dagen, vilket självklart var jobbigt för henne. Hon fick ordentliga doser med Valerina, men det verkade inte hjälpa alls mot oron och rädslan. Hon låg under sängen, bakom soffan eller under diskbänken större delarna av dagen och ville inte alls bli klappad eller gosad med, som annars. Så fort smällarna slutat var hon dock tillbaka till sitt gamla glada jag, om inte ännu gladare än tidigare.

Efter att ha gett henne lite olika sorters godis så har jag märkt att Lisa har en väldigt känslig mage, och det har blivit några olyckor på vardagsrumsmattan under nätterna när hon har ätit något nytt dagen innan. Det har såklart inte varit roligt för någon av oss, så jag har lärt mig att inte ge henne för mycket nya saker, utan hålla mig till det som vet att hon tål, hur sugen hon än är på andra saker ibland. Så nu håller vi oss till ett speciellt torrfoder och godiset består bara av tuggpinnar, ett grisöra då och då samt lite köttbullar.

Lisa är lättlärd och hon kunde kommandon som "sitt", "ligg" och "kom" väldigt tidigt. Hon är (dessvärre?) också väldigt envis och kan bli tjurig om hon tycker att man styr för mycket över henne. Tvång är inte alls populärt i Lisas värld...

Vi har en skog alldeles i närheten, där Lisa tycker väldigt mycket om att gå. Den var lite läskig i början, med alla nya dofter och ett konstigt underlag att gå på, men nu är det favoritstället för promenader. Hon har fått gå lös där sedan länge, vilket har gått väldigt bra de allra flesta
gånger. Det har hänt vid några tillfällen att hon fått syn/vittring på en hare eller en fågel och sprungit iväg, men hon har alltid kommit tillbaka snabbt när jag ropat bestämt efter henne.

Det finns ganska många andra hundar här i närheten, och Lisa har fått hälsa på merparten av dem. Dessvärre är de flesta betydligt större än henne, vilket skrämmer henne och hon backar undan. Tre stycken har hon hur som helst blivit väldigt bra kompis med, och hon blir oerhört glad varje gång vi ser dem på våra promenader. En av dessa är en liten Chihuahua som är adopterad från Spanien för ett antal år sedan. Han och Lisa verkade genast förstå att de hade något gemensamt och blev nära kompisar.

Som sammanfattning kan jag säga att Lisa har funnit en bra plats i vår lilla familj, man märker att hon känner sig älskad och sedd och hennes självförtroende verkar ha blivit betydligt bättre. Jag tror att hon skulle trivas med en mjuk liten hundkompis (som är lite mindre än hon själv), och Jag har planer på att eventuellt skaffa en i framtiden (helt klart frånhundhjälpen även då). Vi får se hur det passar med nytt boende till nästa år.

Tack till alla er på Hundhjälpen och tack alla ni andra som tagit hem en hund! Det ger oss alla så mycket, både människor och hundar.

/Många varma hälsningar från Lisa och matte Carin i Västerås!