www.hundhjalpen.se



TIM

Tim övergavs framför hägnet som liten valp. Under natten hade någon placerat en hel kull med småttingar framför ingången, tre små pojkar och två flickor. Dessa två senare har redan fått egna hem i Italien men Tim och hans bror Umbaldo hoppas nu på sina hem i Sverige. De har i hägnet utvecklats från magra, ynkliga valpar till vackra, levnadsglada unga hundar.

Tim är en vänlig hund med lite försiktig framtoning. Han hälsar gärna men är inte den som kastar sig över en, snarare sträcks en nos fram och undersöker lite försynt. Tim fattar snabbt förtroende och ställer då gärna upp på en mysstund, något han uppskattar mer än vilda aktiviteter i dagsläget. Han som så många bland de yngre hundarna får finna sig i att bli lite undanskuffade av de äldre, men Tim klarar sig fint och trivs bra med sina kamrater i hägnet. Han har även bekantat sig med några av hägnets katter. Vi söker till Tim ett tryggt hem där han får vara viktig och känna sig älskad. Det bör inte finnas barn under skolåldern i hemmet. Tim bor gärna med en snäll hund eller en katt som sällskap.

2009: Aldrig kunde jag ha trott att ett mirakel kunde hända: när jag tog emot Timmy på flygplatsen – ganska osäker hur han skulle bemöta mig – ser jag bara ”något” som gömmer sig i burens mörker, något som ligger på golvet efter en resa som med säkerhet varit den rena mardrömmen för honom. Timmy anländer till Arlanda, äntligen öppnas buren, men jag ser en hund som inte ens är terroriserad av händelserna, det är en viljelös hund som hade givit upp!

Oh, min Gud, det gjorde ont i hjärtat att känna hur han kände – och det skulle jag aldrig glömma! Utan att forcera honom släpar jag den där kroppen så småningom ut ur buren, han är ett objekt i mina händer. Vi tar tid på oss så att han känner mina händer, min lukt, min värme tills jag bär honom som en stor säck potatis i min famn och springer till en taxi. Ja, ja… äntligen är han hemma – vi som hade väntat på honom så länge, vi som började älska honom från den första dagen vi såg hans bild – utan att han visste att det fanns någon i Sverige som skulle ge honom vad han missade sedan födelsen. Äntligen hemma! Men vad var det nu som var hemma? ... Jag bestämmer mig att vara bredvid honom varje minut, han är kanske förvirrad i en okänd omgivning. Jag tillbringar hela natten i ett rum med honom, följer honom med mina blickar, han vet att jag bryr mig om honom.

Sedan första dagen började en lång underbar resa för Timmy, han började att lära känna oss och att gå ut i världen för att promenera och inte jagas, att känna sig trygg utan att underkasta sig andra flockmedlemmar, att äta tillräckligt, att granska omgivningen som en sund hund gör, att vara äntligen glad och njuta av livet. Kanske kan jag inte ge honom det allra bästa livet - tänker jag ofta – men åtminstone mycket bättre än förut. Glädje, bara glädje sprider sig tack vare honom hemma hos oss och också på hunddagiset där han är frökens favorit. Timmy har lärt sig mycket om att leva, det finns dock rester av sitt förflutna när han ser en ovanlig skugga eller om en dörr stängs efter honom. Med det är lite, bara lite kvar, jämfört med hans återuppståndelse, verkligen!

Hans systrar hittade ett hem i Italien, och en bror fick ett nytt hem i Sverige. Kvar sitter den andre brodern Rocco där på ett ställe som vi kanske aldrig skulle vilja se – trots den otroliga insats STD gör för att hjälpa hundarna. När jag ser bilden på Rocco ser jag de ögon av ödmjukhet och godhet som Timmy har, en hund med stor potential, en hund som måste dock så snart som möjligt lämna ett ställe där han blir offer för dominanta hundar. Rocco har lust att leva ett fullt liv, att bli en jätte bra och godhjärtad hund för sin husse. Timmy visade sig att vara nobel i sitt hjärta, att uppskatta att vara med dem som älskar honom, att vara beredd att dela livet med dem, hemma och ute i naturen, att ge och ta kärlek. Förhoppningsvis blir det också snart Roccos tur. Idag kan jag inte tänka mig ett liv utan Timmy (som under tiden fick sällskap av liten Bella). Vilken tur vi har haft!

/Husse