www.hundhjalpen.se



LEONARD (nu LEO)

Leonard är en av många hundar som hämtats i staden Calarasi för att genomgå kastrations- och vaccinationsprogrammet. För det mesta känner man inte till något om hundens bakgrund och människorna som befinner sig i hundens omgivning när den plockas upp är ofta väldigt nöjda med att få bort hunden från sina kvarter. Leonard är en av alla dessa hundar. Det som var utmärkande för Leonard redan vid hämtningstillfället var hans oerhört vänliga och tillmötesgående sätt – han såg det som helt naturligt att själv kliva in i bilen för att följa med personalen till hägnet.

Leonard är en mycket ljuv och tillgiven bekantskap. Han är en lugn och fantastiskt kelig herre som föredrar mänskligt sällskap framför bus och lek med sina artfränder. I grupp med andra hundar är Leonardo balanserad men har svårt att hävda sig varpå han nu står bunden på gårdsplanen och har fått en egen hundkoja där han kan gå undan när han önskar. Om dagarna ligger han mest och filosoferar men skiner upp som en sol då han ser att en besökare närmar sig. Då släpper han både mat och köttben för att ta vara på tillfället att få en stunds enskilt mys. Leonard är en trygg och försiktig hund som söker ett lugnt hem där man kan erbjuda honom mycket kärlek och värme. Han är fullt nöjd med normala promenader varvat med mys på soffan och vill gärna bo tillsammans med en snäll hund eller en katt.

2010 april: Hej Leonard här, numera Leo. Tänkte jag skulle berätta lite om mitt nya liv här i Sverige. Jag kom till Sverige den 4/4 och blev hämtad på Arlanda av min nya husse och matte. Det var stort och läskigt på flygplatsen, men det gick bra. Vi hade en ganska lång bilfärd framför oss, men jag sov mest hela tiden förutom på kiss- och matpauserna. När vi kom till Örebro hade matte och husse en överraskning åt mig. Min nya hundkompis Quenn. Men de hade glömt att tala om att det var en stor schäfertik, så jag tuffade till mig och visade det lilla garnityr jag har kvar, men hon blev inte ett dugg rädd utan viftade bara på svansen.

Väl hemma väntade inte mindre än 3 st överraskingar, nämligen 2 st katter som var rätt okej, men den tredje katten tror han är polis. Det går bra ute, men inne går vi och blänger lite på varandra. Men  vi jobbar på det så det löser sig nog. Visade sig att vi skulle in i huset, men det var konstigt, jag fick en egen hundsäng med ett mjukt och varmt täcke, egen matplats och god mat. Första natten sov matte och jag på nedervåningen. När vi vaknade på morgonen var matte jätteglad på rösten, hon sade något om att jag varit duktig, tror jag. Är inte riktigt säker på språket.

Ja, så har dagarna gått. Men alla dessa promenader, vet inte vad matte håller på med, jag tycker det räcker att gå utanför dörren när jag ska göra mina behov och inte ränna runt. Fast häromdagen var vi nere vid vår sjö och tittade, det kan nog bli bra fram i sommar. Jag vill helst gå in så fort som möjligt när jag gjort mina behov, vill inte vara med om att jag ska få stanna ute igen. Sista två nätterna har vi sovit tillsammans allihop i mattes och husses säng. Det är mysigt ska ni veta, inatt trodde jag alla sov så jag tog mig en promenad ner i köket och där fanns det kattmat man kunde mumsa i sig. Men då kom husse och sade att jag inte behöver äta kattmat, du har ju egen mat. Tror att det här blir bra och jag hoppas att flera av mina kompisar i Rumänien får samma chans som jag.

Hälsningar från Leo, numera en glad Värmlänning