---

* CALARASI HÄGNET ÄR STÄNGT*

Information kommer snart!

---

Calarasi är en extremt fattig stad ca 60 km från Cernavoda, nära gränsen till Bulgarien med en lång historia av missförhållanden bland befolkningen och därmed även hur djur behandlas. Gatuhundarna är många och ingen tar direkt hand om problemet utan utrensningar med mycket grymma metoder styr. Men 2008, vann STD en viktig seger om hägnet Sufletel. Ett stort hägn där missförhållandena har varit mer än grymma.

Den 4 februari 2008, tar STD över hägnet och arbetet startar. En stor upprensning och uppbyggnad av hela hägnet tar mycket tid och den 15 Maj 2008, invigs hägnet av Sara Turetta, borgmästaren i Calarasi, Luigi Estero, italiensk vice ambassadör i Rumänien och ca 200 personer. Många invånare i Calarasi var också här denna dag och fick möta hela STD personal och se skillnaden från tidigare. Nu ser hägnet en liten ljusning, men trots löften så stryps och förgiftats hundar fortfarande på gatorna, men nu finns det ett hopp som inte fanns innan för hundarna i Calarasi.

Hägnet öppnar	Invigningen

HÄGNET I DAG
Efter månader av städning och upprensing.

Nya avdelningar är byggda så att hundarna inte skadar varandra och att alla hundar kan få mat. I annat fall så är det enbart de starkaste hundarna som äter upp all mat och svagare hundar blir utan.

Material till hägnet har fraktats hit från många olika länder och städer. STD har själva inte hela den ekonomiska förutsättningen och får bygga ut i mån av donationer och arbetsvilliga människor. Processen går ändå stadigt framåt. Du kan själv hjälpa till genom att ge ett bidrag till Hundhjälpen postgiro som vidarebefodrar dina pengar till Calarasi.

Några av gåvorna till STD och Calarasi.

Första småkojorna till hägnet, men många fler behövs, ca 80 st.	En gammal container som med lite färg är som ny, används till att ha mat och andra viktiga material.

Informationen och utvecklingen i hägnet kommer det att informeras mer om på denna sida, men just nu vädjar vi om hjälp att klara av den stora utmaningen. Första steget för STD är att nå överenskommelsen om hyran för hägnet, sedan bygga upp en veterinärstation bredvid hägnet med staden Calarasis ekonomiska hjälp och ta tag i de enorma problem STD står emot. Calarasi är en stor stad med ca 74 000 invånare och ca 15 000 gatuhundar eller mer.

PERSONALEN

Aurelian- Projektansvarig

HISTORIA SOM ALDRIG FÅR GLÖMMAS

År 2003 öppnades ett hundhägn i staden Calarasi av den rumänska organisationen Suflete, i ett desperat försök att hjälpa de stackars gatuhundarna. Sara Turettas team kom på besök till hägnet hösten 2006, för att starta sitt kastrationsprojekt även där. Synen som mötte henne var chockerande.

230 hundar fanns i hägnet, varav 170 helt saknade päls.

Många hundar var sjuka, vissa så sjuka att de inte kunde stå. En stackars förlamad hund låg ensam i ett skjul med plåttak. Utanför var det 30 grader varmt, hur varmt det var inne i skjulet kan vi bara ana. Bredvid hägnet låg ett berg av slaktavfall blandat med döda hundkroppar. Slaktavfallet utgjorde hundarnas huvudsakliga föda och några hundar gick omkring på berget och åt på sina döda vänners kroppar.

Följande dag kom den mobila kliniken för att göra en akut hjälpinsats. De började med att avliva ett stort antal av de sjukaste hundarna. Ett fruktansvärt jobb, men säkerligen mycket tacksamt för de lidande hundarna som avslutade sina dagar smärtfritt och i stillhet.

Därefter kastrerades 40 hanhundar och ett hundratal behandlades mot skabb.

Sedan dess har teamet haft stadig kontakt med hägnet och många förbättringar har gjorts. De har bistått hägnet med kastrationer, avmaskningar och avlusningar, samt hjälpt till att skaffa nya hundkojor och bättre skydd för hundarna. Samarbetet med hägnets föreståndare har inte alltid fungerat så bra, ibland har han motsatt sig hjälpen. Följande bilder är från juni 2007. I augusti 2007 skulle Sara Turetta och STD äntligen ta över hägnet till fullo.

Det var meningen att Save the Dogs skulle ta över hägnet i augusti 2007 och få dra igång sitt kastrationsprojekt i Calarasi för att kunna rädda och hjälpa ännu fler hundar. Tyvärr blev det inte så.

MARDRÖMMEN, HÖSTEN 2007

Den 14 september fick vi ett chockerande mail. "Alla gatuhundar i Calarasi kommer att avlivas imorgon!", löd rubriken. Ingen av oss hade kunnat förutse detta; Save the Dogs hade precis nått ett avtal med borgmästaren om att ta över Sufletels hägn och starta kastrationsprojektet i staden. Men nu hade borgmästaren gjort en helomvändning - nu skulle alla gatuhundar bort! Orsaken: man påstod sig ha funnit en rabiessmittad räv.
Save the Dogs gjorde vad man kunde för att förhindra situationen, naturligtvis. När inga medel hjälpte, bad man om att få sköta om avlivningarna själva. Varför skulle man göra det, kanske ni frågar er. Jo, för att då kunde man se till att hundarnas sista resa i alla fall inte blev plågsam. Hundfångare i Rumänien är inte kända för humana metoder; tvärtom, hundarna infångas i stålsnaror, av vilka de i bästa fall endast får öppna sår runt halsen. Själva avlivningen kan gå till på olika sätt; hundarna förgiftas, klubbas ihjäl eller får en avlivningsspruta - på fel ställe i kroppen, varav döden blir utdragen och plågsam.
Så Saras team satte igång att fånga in hundar och avliva dem på löpande band. Många tårar fälldes, men man stod maktlösa.

Save the Dogs fick snart reda på att hundar avlivades på eget bevåg i alla fall, trots löften om att föreningen skulle få sköta allting. Man hade funnit hundar hängda på gatorna och sett hundfångare jaga hundarna. Vid det laget uppmanades omvärlden att reagera. Man startade en petition på nätet, skickade mail och fax till borgmästaren, där man krävde att dödandet skulle stoppas. Protester kom in från hela världen, men ingenting hjälpte.

Så kom nästa chockbesked: räven, som skulle ha haft rabies, testades negativ i ett oberoende laboratorium i Bukarest. Save the Dogs tog på nytt kontakt med myndigheterna i Calarasi, i ett sista försök att rädda gatuhundarna. Borgmästaren nämnde att han var mycket generad över det uppror som hans agerande orsakat ute i världen, men han tänkte inte backa. Save the Dogs funderade på huruvida man kan föra ärendet vidare till domstol.

Oskyldiga hundar som vi inte hann rädda

ETT LYCKLIGT SLUT?

De mardrömslika scenariona utspelades i staden Calarasi i flera månader. Hund efter hund fångades in och avlivades och världens djurvänner stod handfallna. Hur många hundar det rör sig om vet ingen exakt - förutom de lagenliga avlivningarna med spruta ryktas det om hängningar och ihjälklubbningar på stadens gator. Protestlistorna tycktes inte ha någon verkan. Till julen upphörde avlivningarna temporärt, och även om det inte serverades julmat och julklappar åt hundarna så fick de i alla fall vila ut en stund från den ständiga jakten.
Man återupptog avlivningarna i perioder. Save the Dogs protesterade hårt och hänvisade till den nya djurskyddslagen, som förbjuder avlivning av friska husdjur. Samtidigt förhandlade man med hägnet Sufletels ägare om att få köpa loss hägnet. Det fick man till sist, och den 4 februari 2008 köpte man hägnet för 5000 euro. Många drog en suck av lättnad. I ett och ett halvt år hade man kämpat för dessa hundar, kämpat för att få ge dem vård, mat och vatten. Nu äntligen skulle man få ta över hägnet på riktigt och kunna kontrollera flödet av hundar.
När Jenny från finska "Hemlösa Hundars Vänner" besöker Calarasi, har hägnet enbart tillhört Save the Dogs i några veckor, men man har redan fått till stånd stora förbättringar. Man har städat bort soptippen bakom hägnet, vilket innehöll lager på lager av gamla benrester och döda hundkroppar. Man har gett de akut sjuka den vård de behöver samt påbörjat kastreringen av alla 300 hundar som finns i hägnet. Jenny berättar om sitt besök.

Detta område var tidigare fullt av slaktavfall och döda hundkroppar.

Vi möttes av ett helt gäng hundar ute på gården. Vissa skällde välkomnande, andra lite avvaktande. På gården stod den före detta ägaren tillsammans med en annan äldre man. Det gick även en yngre man runt till hundarna och gav dem vatten och mat. Save the Dogs hade vid detta tillfälle ännu ingen egen anställd i hägnet – det är helt enkelt för svårt att hitta någon tillräckligt bra och pålitlig.

Vi kommer att följa med utvecklingen i Calarasi, både i hundhägnet och i staden, där vi hoppas att borgmästaren ska komma till sans och låta Save the Dogs föra en kastrationskampanj istället för massavlivningar. Vi vågar hoppas igen.

Burar i långa rader