Lupa framstår som en helt fantastisk hund.med en mjuk och vänlig själ. Efter mycket lock och pock lämnade hon sitt trygga rum och har blommat upp. Hon har sin favoritperson bland personalen och lyser upp av glädje när denne kommer för att erbjuda en promenad. Lupa går fint i koppel och njuter av sin nya frihet. Hon strosar långsamt omkring och nosar på allt intressant – allt är nytt för henne efter livet som kedjehund. Ibland kan hon känna sig lite osäker i en ny situation så då vänder hon sig till sin människa för stöd.

Lupa har visat sig vara en utmärkt fostermamma till den busiga valpen Harry. Hon sätter gränser för honom och han känner sig trygg tillsammans med henne. De är ett härligt par där de kommer traskandes. Lupa har träffat flera av hägnets hundar men vill att hennes vänner ska vara lite lugnare och snälla. Hon har nog inte haft så mycket hundkontakt i sitt tidigare liv, vilket är vanligt för kedjehundar. Hon måste därför få bekanta med andra hundar sig i egen takt. Katter är inget problem – Lupa närmar sig respektfullt och snusar lite lätt.

Till vår ljuvliga Lupa söker vi nu ett tryggt och kärleksfullt hem beläget i lugn miljö. Hennes människa bör tycka om att vara ute i naturen och upptäcka tillsammans – men Lupa önskar sig även ha lugna stunder med närhet och vänligt prat. Hon bor gärna som ensam hund i det hem där man kan ägna henne mycken kvalitetstid men hon kan även dela sitt hem med en snäll och stabil hundkamrat eller en katt. Inte de allra minsta barnen hemmavid. Vi känner inte till hela Lupas bakgrund så det är viktigt att hon aldrig pressas där hon känner sig osäker – bland nya människor eller i nya miljöer.

Bakgrund
En vacker aprilmorgon sågs en hund vandra fram och tillbaka utanför hägnet. Inget koppel eller halsband. Trött och förvirrad. Hunden verkade inte veta vad den skulle göra utan irrade bara omkring – ett tydligt tecken på att den dumpats nyligen från en bil som sedan bara kört därifrån. Redan på avstånd kunde man se att det fanns tydliga märken kring halsen – så hunden var troligen en kedjehund som i stället för att vakta kanske varit för snäll.

Personalen närmade sig försiktigt och kunde efter en stund locka till sig Lupa. Det var som om hon förstod att de ville henne väl och hon följde utan dramatik med dem till veterinärkliniken där några små blessyrer plåstrades om. Lupa fick som alla nyomhändertagna hundar ett eget rum inne på kliiken. Hon fick äta och vila ut. När det så småningom blev dags att flytta ut i hägnet ville hon nästan inte det – tryggheten fanns i det lilla rummet. Idag njuter Lupa av livet och är nu redo att finna sitt evighetshem i hundlandet Sverige. Välkommen till Hundhjäpen, finaste Lupa!